Berlusconi

Jag är föga intresserad av italiensk politik men fastnade av någon anledning ändå i går kväll vid ett TV-program om Berlusconi. Kanske  p.g. av att jag dagarna innan hade fått  en rolig nidvisa om denne man med ett mejl. Lyssna  på detta om ni kan lite tyska så förstår ni även vad TV-programmet handlade om.

Egentligen var hela reportaget om hans väg till makten ganska ointressant eftersom allt bara handlade om skandaler, maktmissbruk, korruption  och anklagelser. Sån´t som vi  hör dagligen och som förekommer i alla  länder oberoende styrelseskick. Men det fanns en liten knorr  i slutet av reportaget  som fick en att tänka till när en oppositionell  beskrev det italienska folket  som en samling lobotomerade  idioter. Hur media kan likrikta ett helt folk  och hur lätt det är att manipulera människorna. Tankarna gick från il presidente  osökt till

 IL DUCE.

När jag läste den här  debattartikeln om att Bonnierkoncernen  var så mycket större (?)än Berlusconis mediaimperium  haltar denna jämförelse  även om det vore så. En  koncentration av medierna  har givetvis ett betydande inflytande på  opinionsbildningen men  Berlusconi har dessutom  i egenskap av president  helt andra maktbefogenheter och  möjligheter. Utnyttjas dessa till fullo  inser man  hur skör  demokratin egentligen är. Föga troligt att  Bonnierfamiljen skulle vara ett hot mot demokratin i  Sverige. Ännu fungerar våra säkerhetssystem något så när. Dessutom kan man ju alltid hoppas på fler Julian Assange  och ett Internet utan restriktioner.

Slump eller eller – troét eller ej - men jag fick nidvisan i förgår på mejlen och den här bilden av min dotter  just när jag skrivit färdigt detta inlägg. Kom som på beställning när jag för en gångs skull saknade en passande bild till ett inlägg.