En död gren

När man odlar saker som ska ranka, behövs det något som växten kan klättra i. Hönsnät, ett galler eller snören. På några kolonilotter har jag sett att odlare stoppat några torra grenar i marken. Ser ganska skräpigt ut men fungerar. På vägen hem plockade jag därför upp en torr gren i skogsbrynet och satte den intill min enda kvarvarande gurkplanta. Av ynka 5 frön i en påse var det bara  denna som jag fick att  överleva.

Det skulle bli gröna slanggurkor. Sådana som odlas i växthus och säljs i affären. En sort som jag aldrig tidigare odlat. Har alltid haft vit slanggurka på landet som växer utmed marken och inte blir lång och smal. Se här en gammal diabild från en av mina första skördar.

Men gröna  slanggurkor måste hänga för att bli långa. Det har jag sett hos en trädgårdsmästare i ett växthus. Sent omsider satte min  gurkplanta fart och har rankat iväg en bit och även börjat blomma

Det syns även ett anlag bakom blomman. Om det nu blir en 30 cm lång gurka får jag nog tänka om med den lilla grenen som stöd. Men just nu fungerar den för gurkrankan. Men även för  trollsländn som då och då visar sig i trädgården. Den har upptäckt den döda grenen och  slår sig till ro på den efter varje patrulleringsrunda. Alltid på samma plats varför det  var lätt att  vara beredd med kameran.

Ett beteende som även rovfåglar har. Sitter gärna på en död gren för att ha fri sikt. Sländan gör  inget undantag; den är också ett rovdjur.

De stora facettögonen har nog ett synfält på 360 grader  och borde ha sett mig huka bakom den. Den poserade dock länge framför kameran. Flög iväg och återkom så att jag fick nya chanser att ta bilder. En väldresserad insekt m.a.o.