Hela 60-talet hade jag hand om reservdelar till separatorer, plattvärmeväxlare, pumpar och rörsystem. Bara av Alfa-Lavals många separatorer bestod varje modell av hundratals reservdelar. Från den minsta skruven till t.ex. separatorkulan med tallriksinsatsen. Allt snyggt dokumenterat i olika sprängskisser så att det aldrig behövde bli något missförstånd mellan mig och maskinisten på ett fartyg eller inköparen på rederiet.
Även senare i arbetslivet som inköpare, var det viktigt att trygga reservdelsförsöjningen. Nu inom sjukvården. Hur skulle det annars fungera om t.ex ett operationsbord tippade under pågågende operation, en narkosapparat doserade fel, en kuvös slutade att fungera eller OP-lampan slocknade? Det var viktigt för sjukhusteknikerna och övrig personal att underhålla den dyrinköpta utrustningen och se till att reservdelar fanns till hands. Därför hade SPRI en lång lista över vad som krävdes vid köp av utrustning. En kravspecifikation som jag utökade och i förekommande fall presenterade för leverantörerna runtom i världen. SPRI är en förkortning av en organisation med det tjusiga namnet ”sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut” Ett av kraven som även gererellt gällde för övriga branscher på den tiden var en tryggad reservdelshållning i minst 10 år. Vanliga reservdelar för utrustningens funktionalitet skulle dock lagerhållas eller vara tillgängliga under hela dess livslängd. Det var tuffa krav som leverantörer i många länder, som inte hade samma företagskultur, kunde ställa upp på. Det blev ofta lika tuffa förhandlingar med leverantörer i t.ex. Japan eller USA.
Men när begreppet logistik började myntas, förändrades hela processen. Det blev för dyrt att administrera och hantera varenda minsta skruv bland reservdelarna. Man klumpade ihop delarna till större enheter i stället. Lagerhållningen minskade för tillverkaren eller distributören som fick rationaliseringsvinster som dock inte kom konsumenten tillgodo.Tvärtom började girigheten få fotfäste redan då.. Alla bilägare vet väl vad ett baklyse, en strålkastare eller ett värmepaket kostar ifall en liten detalj i denna utrustning fallerar. Stora centrallager på bara en ort blev ytterligare en rationaliseringsåtgärd och till slut tillverkar man vissa reservdelar endast efter förfrågan eller inte alls. Med hänvisning: KÖP NYTT!
Även utan min yrkesbakgrund är det nog många av oss vanliga konsumenter som reagerar. Det gjorde jag när jag behövde byta en packning under avloppet till diskhon där det läckt under flera år och lyckats täta läckaget flera gånger tills det inte längre gick. En smal liten teflonpackning som ser ut så här
Avloppsrören är visserligen från 70-talet men man tycker att en så´n enkel och billig tätning skulle gå att få tag på någonstans. Men VVS-firmorna bryr sig inte om att leta hos olika teknikföretag utan avfärda det hela med: KÖP NYTT! Så istället för någon krona tvingas man byta hela avloppssystemet för mer än tusen kronor plus hantverkare minus rotavdrag. Jag vägrar. Får acceptera en halvdan lösning i stället. Inte bara som en protest mot den allmänna acceptansen av förhållandet utan även mot det onödiga resursslöseriet av våra naturtillgångar. Tänk bara på alla mobiltelefoner som kommer i en aldrig sinande ström varje år. Hur många av dessa repareras? Vem kan göra det och finns delar? Nej, man uppmanar i stället KÖP NYTT!. Detta och begreppet shopping är dagens modeord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar