När jag såg den färdiga bilden i datan kom jag att tänka på en gammal swinglåt som Duke Ellington ,Lionel Hampton m.fl. spelat in. Det såg ut som om snigeln försöker ringa i den blåa klockan. (bluebell). Tänk vilka associationer man kan få ibland.
Bilden togs straxt efter det att en regnskur hade passerat. Då brukar jag gå runt i trädgården för att ta hand om alla sniglar som kryper fram ur sina hålor. Speciellt mördarsniglarna vill jag ha koll på. Jag fick då syn på denna på altanen där den stannat upp mitt under en blåklocka som hade böjts ner av regnet.
Den här kröp dock inte omkring som mördarsniglar ska göra efter regnet d.v.s utmed hela dess längd. Höll på att säga på alla fyra. Nej. Den hade ställt sig upp trots att den inga bakben har! Mitt under blåklockan hade den stannat och höll på att vrida och vända och tänja sig för att nå blomman. Jag gick in för att hämta kameran och den hade då fortfarande inte nått upp till blåklockan. Den var trots fullvuxen ålder helt enkelt för kort i rocken. Skulle kanske ha behövt några gympalektioner till för att komma upp på tåspetsarna eller längre ner på stjärten.Vet inte vilka kroppsdelar som gäller när det gäller sniglar som stegrar sig. Inte heller vet jag om den såg, kände eller luktade sig fram till blomman. Men helt klart gjorde den tappra försök att nå den. Kanske för att dra ner vattendropparna som hade fastnat där? Eller är blåklockor en speciell delikatess för mördarsniglar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar